Sedan 1980-talet har de samiska ortnamnen varit föremål för ortografisk beredning med ledning av uppteckningar från 1900-talets förra hälft. Kompletterande källmaterial har även tillkommit. Beredningen började i tornesamiskt område och fortsatte söderut med varierande inriktning. I början skulle naturobjekten namnsättas och man fick intrycket att det fanns en tvekan om bebyggelsenamnen alls skulle få officiell status. Senare har även bebyggelsens samiska namnskick genomarbetats och publicering skett på kartor och i form av vägskyltar, i samiska kommuner även på offentliga byggnader mm. Det tog flera år innan arbetet nådde Västerbottens fjällrområde och ytterligare en tid innan lappmarkernas nedre östliga delar berördes av namnrevideringen. Det fanns en fastställd och kompenssäkrad ordning för namnberedningen knuten till Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet (ISOF) . Ordningen var att namn på kartan eller i form av långt gången beredning garanterade namnskyltning.

Ett exempel på det sista är de blad där samiska namn finns i eller omkring Malå kommun. Det området har inte varit föremål för namnberedning (så när som på några bebyggelsenamn). Det är betecknande att de skogssamiska områdenas kulturella eller språkliga frågor ofta inte beaktas i samma grad som i andra trakter. Det finns alltså fortfarande en hel del att göra beträffande den samiska namnskatten, men då måste också ordningen för ansvar och kompetens i namnberedningen vara fastställda.

Läs professor Olavi Korhonens mycket uttömmande utredning om den samiska namnformen till tätorten Lycksele Utredning om namnet Lycksele samt bilagan BILAGA