Ordförandes tal den 6 februari i Tråante på dagen 100 år efter det allra första gemensamma samiska landsmötet 1917.

Det är stort, ja skälvande att stå här i Metodistkyrkan exakt på dagen 100 år sedan muv áhtjákká ja suv åbbá– min farmor Maria och hennes syster Elsa Laula befann sig här i Metodistkyrkan tillsammans med sina samiska medsystrar och -bröder för att samla sig till starten av det gemensamma arbetet för bättre förhållanden för sitt folk.

Då var de cirka 150 samer här från Norge och Sverige. Nu är vi mer än tio gånger fler här från hela Sápmi, från Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Det säger ganska mycket om utvecklingen under de gångna hundra åren.

Jag tror att Elsa Laula skulle vara  imponerad om hon kunde se oss nu. Hon som tog initiativet att samla alla samer till gemensam kamp. Hon uppmanade våra förfäder och förmödrar att bilda sameföreningar som i sin tur skulle ansluta sig till en centralförening för dem alla och på så sätt bli framgångsrika.

Idag är vi 10 sameföreningar från Västerbotten samlade här i Metodistkyrkan i Tråante. Vi vill manifestera

  • att vår kultur är levande och
  • att vi fortsätter hävda de samiska rättigheterna till mark, vatten, utbildning och språk – ja hela kulturen.
  • att fortsätter freda våra marker så att vår rennäring kan bestå och vara hållbar till nytta för alla.

Idag lever vi samer i diaspora – många är skingrade geografiskt och från varandra, en följd av den allmänna samhällsutvecklingen.  Alla måste ju söka sig till den plats där det finns jobb för att försörja sig. Många har därmed lämnat den dagliga samvaron med andra samer. I den nya miljön har det varit svårt att utöva sin kultur och tala sitt samiska modersmål.

Vi är djupt tacksamma för dem som har stått fast vid sin kultur och sitt språk och hållit dem vid liv och utvecklat dem såväl i medgång som motgång. Tack vare de, har alla som vill återvända en levande kultur att återvända till.

Vi är också tacksamma för dem som har dokumenterat våra föregångares levnadssätt, kunskaper och kulturyttringar så att det finns skrivet och ljudinspelat material att lära sig av.

Vi lever i en tid då vi vill återsamla och väcka till liv det som varit glömt eller dolt och vi vill återskapa relationerna – knyta ihop våra band.

Låt oss göra det med vördnad och respekt för varandra och våra olika erfarenheter och tänkesätt! Då delar vi också med oss mer åt varandra. Då får vi också mer tillbaka. Då blir vi starkare – var och en av oss.

Anpassning till nya förhållanden och att se möjligheterna är vårt folks stora styrka genom historien. Idag är det vår stora möjlighet att ta vara på alla våra språk och utveckla dem till det kitt som håller oss alla samman över tid oavsett yrkesutövning eller läggning. Med större variation och bredd och antal talare kommer också mer resurser. Gemenskap ger kreativitet – styrka – pengar. Gemenskap gör oss gott och ger framgång.

Vi återtar våra traditionella kunskaper!  Vi återvänder till ursprunget! Vi återvänder alla hem!

Bájjabe álggugåhtáje tjåhkkanit!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *